Historien om Genarps kyrka
Till Genarps kyrka är flera sägner knutna. En sägen berättar, att det från början varit meningen att uppföra kyrkan bredvid Häckeberga slott, men det byggnadsmaterial som fördes dit, forslades om natten av osynliga makter tillbaka till Genarps by, och så blev man tvungen att bygga kyrkan där den ligger idag. Om kyrkobygget i Genarp berättar en annan sägen, att man inte kunde få kyrkan att stå, eftersom man inte byggde kyrkan på rätt ställe. Man släppte då två tvillingstutar (tjurar) , som fick gå hur de ville. Där de stannade skulle kyrkan ligga. Så byggde man där tvillingstutarna stannade, och då stod kyrkan. En tredje sägen berättar om ett spökekipage, som om juldagsmorgonen åker mellan Genarps kyrka och Lunds Domkyrka, medan eldsprutande hundar springer vid sidan.
Den nuvarande kyrkan i Genarp blev troligen uppförd på eller intill platsen för en ursprunglig, mindre medeltidskyrka, som rivits ned, då den var för liten och anspråkslös för borgherrens pomp och ståt. Det finns inget känt om den äldsta kyrkan i Genarp. Vid en reparation på senare år påträffades en fot av en medeltida dopfunt som möjligen kan ha tillhört den äldsta kyrkan.
Genarps kyrka är uppförd i brytningen mellan medeltid och renässans och framstår som en märklig konsthistorisk produkt. Då Genarps kyrka uppfördes, hade renässansen för längesedan helt erövrat kontinenten, men i Norden gick renässansens sergertåg betydligt långsammare, och framförallt hade renässansens idéer ännu inte vunnit fäste inom kyrkobyggnadskonsten. Över 1500-talets kyrkobyggnadsstil vilar ännu i huvudsak gotikens ande, även om de gotiska principerna nu så småningom börja modifieras, Vad beträffar byggnadsplan och yttre utforming, följer Genarps kyrka i stort sett sengotiskt mönster. Kyrkobyggnadens renässanskaraktär framträder dock tydligt i gavlarna på sakristia och vapenhus.
![]() |
Dopfunten har tidigare tillhört Allhelgonaklostrets kyrka i Lund och överfördes 1595 till Genarps kyrka. |
Gravvalvet
Genarps kyrka inrymmer gravvalv för innehavarna av Häckeberga, ett större under koret och ett mindre under sakristian. Här har kyrkans byggherre och andra medlemmar av släktet Ulfstand funnit sitt sista vilorum tillsammans med senare herrar till Häckeberga, däribland den myndiga fru Mette Rosenkranz, hennes svärson Tage Krabbe och medlemmar av släktet Silfverskiöld. Mellan släkterna har ofta rått stridigheter om platsen i gravvalvet. För att bereda en ärofull plats vid den mäktiga fru Mette Rosendrantz död flyttades kvarlevorna efter Hack Ulfstand ut ur det gravvalv han själv inrett åt sig och sina ättlingar under koret och stuvades i stället in i ett trångt gravvalv under sakristian. Kvarlevorna efter fru Mette Rosenkrantz fick inte vila länge på hedersplatsen i Ulfstands gravvalv, när medlemmarna av släkten Silfverskiöld behövde husrum efter döden, fick hennes kvarlevor samma öde som Hack Ulfstands tidigare hade fått. Det stora gravvalvet intogs av den Silfverskiöldska släkten.
Kyrkogården
Vackra smidda gallergrindar av järn med årtalet 1696, är uppsatta vid västra ingången till kyrkogården. Genarps gamla kyrkogård är en av de få kyrkogårdar i trakten, som till en del fått behålla sina åldriga träd och övrig vegetation, dock har ett antal fällts under de senaste åren p.g.a almsjuka. Det är ju en vanlig händelse nuförtiden på kyrkogårdarna. Särskilt stämmningsfull är kyrkogården öster om kyrkan, med oxelalléer anlagda med Friherre Tönnes Wrangel von Brehmers obelisk som centralpunkt, med jasminbuskar, syréner och gamla gravstenar. Här vilar slottsherrar och underlydande bönder och torpare sida vid sida. Tyvärr har oxlarna inte återplanterats när de har fallit, numera är endast den västra alléen från obelisken någorlunda hel.